Emils historia

… ett utbytesår inte alltid är den dans på rosor som organisationerna får det att låta. … Mina dagar hos ”familjen” spenderades med min trasiga ipod från att jag vaknade tills jag skulle sova dvs. 18 jävla timmar i sträck, försök att föreställa er att sitta framför en ipod en hel dag och bara lida och inte veta när de ska ta slut… Mitt nya icopter rekord är på 15 324. Jag kände ingen, hittade ingenstans och hon jag bodde hos gick inte utanför huset eller ansträngde sig för att göra något. Så jag blev depprimerad ganska fort och jag kanske är svag som person men jag ville inte fortsätta mitt år utan ville bara hem till Sverige och jag tappade matlusten helt, absolut inte så att jag matvägrade utan hade verkligen inte någon lust och så hade jag svårt att sova och mådde verkligen riktigt dåligt. Jag litade inte heller på organisationen så jag vågade inte pröva en ny familj efter de dom gjort(kommer snart). Jag försöker ta med allt det som hände under min tid i USA.

Min resa till USA som varade i nästan 1 månad går att dela in i 3 delar:
1, New York. Soft Landing Camp i ”4” dagar var jättekul för att jag träffade jätteroliga personer som jag hade superkul med.
2, Lemon Grove. Troligvis den värsta veckan i mitt liv.
3, Solana Beach. 2 underbara veckor där jag bodde med en supersnäll familj där jag upplevde äkta södra Kalifornien känsla med oranga klippor, surfing, Los Angeles, fisktacos och massa massa mer. Vi försökte göra så att dom blev värdfamilj men det gick inte….

”det visar sig att skolan ligger i ett av San Diegos farligaste områden som heter City Heights där flera gängrelaterade mord har skett och youtube visar våldsamma klipp från skolan med slagsmål”

Allting angående min värdfamilj börjar när någon ringer mig från explorius kontoret den 2 augusti 2011 och säger att jag har en ensamstående värdpappa som kan ta emot mig i San Diego. Hon ger mig lite information om värdpappan men ingen riktigt information om varken skola,område eller mer exakt information. Allt hon säger låter jättebra och hon ringer upp mig lite senare och säger att han troligtvis kommer ta en till student. Jag säger då ja till placeringen. En vecka senare mailar hon och säger att jag ska välja 1 av 4 program på skolan där jag ska gå och vidarebefodrar ett mail från ISE. Jag skriver vilket program jag tar men när jag läser brevet som hon vidarebefodrat så ser det ut som att värdpappan bara är en välkomstfamilj. Och hade jag fått veta att det bara var en välkomsfamilj så hade jag tackat nej direkt efter när jag ifrågasätter explorius mail som bekräftar både att det är en välkomstfamilj och att placeringen nu är helt klar. Och nu började besvikelsem lite smått.

Jag är ju självklart nyfiken på vart skolan ligger och söker på ”Crawford High School San Diego” och det visar sig att skolan ligger i ett av San Diegos farligaste områden som heter City Heights där flera gängrelaterade mord har skett och youtube visar våldsamma klipp från skolan med slagsmål. Jag mailar explorius och frågar om det eventuellt går att hitta en annan skola men det går inte och jag accepterar det.

Jag har kontakt med värdpappan på Facebook som svarar kortfattat och han lovar att jag ska bli hämtad av honom på flygplatsen. Men dagen före jag åker till USA säger min arearep som lagt till mig på Facebook att värdpappan jobbar så hon ska hämta mig istället. Värdpappan som är min värdfamilj har inte ens sagt det såpass tätt in på. Jag förklarar även för arearepen att jag inte är speciellt orolig över min placering.

”jag blir tillsagt att jag ska säga att värdpappan är på semester när jag är i bilen när jag pratar med henne för att inte göra min mamma nervös”

Efter några sjukt roliga dagar i NY så väntade en jobbig resa ner mot San Diego då drömmen om en familj som står med skyltar typ ”Welcome Emil” redan var krossade. Väl framme i San Diego så är det en rulltrappa ner till utgången och en annan utbytesstudent från Norge blir välkomnad med en skylt med hennes namn och kramar vid utgången såsom välkomnandet beskrevs på intervjun. men ingen stod där och skulle möta mig. I en timme satt jag själv och bara väntade utanför flygplatsen utan att veta något om hur min arearep såg ut eller så och redan då håller jag på att bryta ihop. Meningen som sagts så många gånger ”Kom ihåg att det är värdfamiljen som väljer DIG” är det jag tänker mest på och tycker det är oerhört tråkigt att inte ha en familj där som verkligen vill ha mig.

Areareppen kommer tillslut och säger att jag ska bo hos henne tillsvidare. jag blir tillsagt att jag ska säga att värdpappan är på semester när jag är i bilen när jag pratar med henne för att inte göra min mamma nervös och hon säger att han ville ha pengar och saknade säng och kunde därför inte ta emot mig. Hon lovar innan helgen är slut har jag säkert familj. Jag får även inte tjata då folk är före mig i kön och hon tycker att jag ska vara glad som får vara framme i USA medans folk är hemma. Jag har varken skola eller familj då. Under natten kommer hon in berusad i rummet när jag sover och pratar högt i telefon och väcker mig och ger mig telefonen och det är tydligen någon gammal svensk utbytesstudent.

”Även jag blir erbjuden öl och hon säger med en inte direkt hotfull röst att hon dödar mig om jag säger något om detta till någon”

Hon sitter och pratar jättemycket om olika familjer men det hon sagt en gång får man aldrig mer höra och allt känns så falskt på något vis.

Andra dagen i huset fick vi besök av hennes killkompis som pratar om hur dålig crawford high school är. Han fick inte köra bil så jag följde med när areareppen hämtade honom för han hade ett kriminellt förflutet och har även haft drog och alkoholproblem. Areareppen berättar även att det inte ens fanns plats på crawford för mig och hon tog det som en välsignelse när hon hört att jag tydligen visat ”missnöje” mot skolan. Det är mycket alkohol inblandat när han är på besök och han däckar på vardagsrumsgolvet under första natten. Även jag blir erbjuden öl och hon säger med en inte direkt hotfull röst att hon dödar mig om jag säger något om detta till någon men jag tackar nej.

Jag kontaktar explorius och ber om råd om vad jag kan göra och explorius kontaktar ISE men tidsskillnaden gör att sånt där tar lite tid.

Dagen efter vaknar jag av att hennes kompis säger ”you fucked it up” och stänger min dörr. Areareppen har nu blivit en annan person för att hon blivit kontaktad. Hon påstår att hon gjort detta för min skull och nu ska jag åka till min tänkta värdpappa och ska gå på crawford för hon har tydligen fixat en plats där. Jag måste bo där i 6 veckor hos den värdpappan som fortfarande saknar säng och jag ska dit kl 5. Hon är nu otrevlig, dryg och elak. Jag säger nu att jag vill åka hem och hon säger åt mig att ge numret till kontoret i new york åt min mamma så hon ska ringa och säga att jag ska hem. Jag har nu bestämmt mig för att åka hem för jag vill inte till familjen hon först hindrade mig ifrån och skolan som hennes kompis sa var dålig. Jag har bestämmt mig och det vet hon. Hon har inte på en vecka lyckats fixa familj eller skola men nu tar det endast 2 timmar efter jag sagt att jag vill hem innan hon har familj som jag säger nej till eftersom jag redan gett upp och denna familj ska enligt henne bo i East Los Angeles och på wikipedia står det såhär om East los Angeles:

East Los Angeles (ofta förkortat East L.A. eller East Los) är ett område i Los Angeles County i Kalifornien.
Vid folkräkningen 2000 hade området 124 283 invånare, varav 96,8 procent av befolkningen är spanskspråkig.
East L.A. är känt för sina barrios och sin chicanokultur. Stadsdelen präglas av gäng och kriminalitet. Världens farligaste gäng föddes här i East Los Angeles, MS-13 = ”Mara Salvatrucha”. I princip hela East L.A. betraktas som ett ghetto för spansktalande och mexikaner.http://sv.wikipedia.org/wiki/East_Los_Angeles.

”jag blir då riktigt rädd för vad både hon och ISE är kapabla till att göra”

Hon är otrevlig hela tiden. Och på något sätt får jag kontakt med min mammas kompis syster kompis som är jättesnäll och ringer mig flera gånger och säger att de kan ta hand om mig tills vidare. Areareppen var borta från huset då så jag packar mina väskor och gör mig iordning för att åka men direkt när hon kommer hem och jag talar om att jag tänker åka dit så stoppar hon mig. Hon ringer ett samtal och ger mig telefonen och jag får prata med en person på ISE kontoret i new york och han skriker, lyssnar inte på mig, överröstar mig när jag försöker förklara läget och säger att de bryter mitt visum om jag lämnar huset och då blir jag en illegal invandrare och då är jag i trubbel och areareppen sitter och skriker breve mig och säger även det också och jag blir då riktigt rädd för vad både hon och ISE är kapabla till att göra. Kanske lite onödigt men börjar typ måla upp bilder i huvet att de ska skicka mig till Guantanamo Bay(fängelse i Kuba för terrorister). Det kändes riktigt läskigt och jag satt typ bara och skakade i mitt rum när jag visste att de verkligen kunde göra mitt till illegal invandrare sådär enkelt och när man sitter i USA som är ett land som har dödsstraff och inte kan sina rättigheter för 5 öre så är man typ inte så kaxig.

På kvällen ringer hon som ville hämta mig och frågar hur jag mår osv. och jag förklarar vad de sagt om illegal invandrare. Hon blir då arg och förklarar att de kan dom inte göra och hon kontaktar en vän till vår familj i Sverige som ringer upp till areareppen och jag vet inte vad de säger men det slutar med att hon går mot mig som sitter i Soffan och slänger telefonen på mig och skriker typ att ingen jag känner ska ringa henne någonsin mer för mitt eget bästa.

För att jag ska få lämna huset och inte bli en ”illegal invandrare” måste min mamma skriva ut mig ur programmet i Sverige så dagen efter på förmiddagen är jag utskriven ur utbytessprogrammet och får lämna huset och det sista areareppen säger är att jag ska säga till alla att hon behandlat mig bra och där dog min dröm om ett High School year 2011/2012.

Familjen jag bodde med behandlade mig superbra och ville bli värdfamilj och vi gjorde allt som stod i vår makt till att fixa det hela. Båda föräldrarna skippade jobb m.m. bara för att försöka styra upp situationen men efter 10 dagar skickar Explorius ett mail där det står att ISE brutit mitt visum och det ända som återstod var att åka hem på egen bekostnad snarast. Så 3 dagar senare med tårar i ögonen klev jag på flyget från Los Angeles efter endast 3.5 vecka i USA. Jag kände mig blåst på mitt livs äventyr kanske….

Läs resten på Utbytesstudent